Förlossningsberättelsen!
Söndag:
Det hela började söndagen den 12/2 kl:07.30 då vattnet gick. Just då befann jag mig inte på med mest ultimata stället, jag var långt hemifrån, i Simrishamn rättare sagt. På lördagen hade jag och mina tjejkompisar åkt till Fridas föräldars fina hus i Simrishamn för en mysig tjejhelg. Vi åt lunch på ett mysigt ställe, handlade och lagade god mat till kvällen. Kollade på melodifestivalen och därefter en massa tjejsnack fram till 03.30 på natten. Alla helt i oviss om vad som skulle ske dagen efter. Somnade nog vi 04.00, var helt slut efter vår underbara dag.
07.30 vaknar jag av att det känns som att jag är JÄTTE kissignödig och jag känner att det börjar rinna lite. Får smått panik eftersom det inte vill sluta. Försöker ta mig upp och knipa igen och halvspringa till toaletten. Det gick inte så bra, både i sängen och på golvet var där en hel del vatten. Sätter mig på toaletten och börjar fundera på om det kanske inte var vattnet som hade gått, stället för att jag hade kissat på mig. Tänkte att om jag ställer mig upp och det fortfarande kommer vatten måste det ha varit vattnet sig gick. Och visst fotsatte det att rinna vatten längs benen. Kommer ihåg från föräldarkursen att vattnet ska vara ofärgat, då är det ingen fara, och så var det i mitt fall.
Alla dom andra tjejerna sover, såklart, efter en lång kväll. Väcker Lotten och berättar att jag tror att mitt vatten har gått. Hon studsar upp ur sängen och snart är alla dom andra också vakna. Vi alla är i chocktillsånd. Detta hade vi skämtat om, "tänk om vattnet går" när vi är i Simrisham. Och så händer det på riktigt, det kändes overkligt.
Känner direkt att jag vill att Jeppe ska va med mig, ringer honom och berättar vad som har hänt. Undertiden ringer Johanna till sjukhuset i lund och där får vi beskedet att jag måste åka in och bli undersökt. Och närmsta sjukhus är Ystad.
Så efter att ha packat ihopa mina saker så var det dags för oss att köra i snökaoset till Ystad. Johanna kör och Lotten följer med som extra stöd. Samtidigt kör även Jeppe hemifrån till sjukhuset.
I bilen börjar jag känna av svaga sammandragningar, ej smärtsamma. Men dom kommer med ca 3-4 minuters mellanrum. Väl framme blir vi visade till ett rum och en liten stund senare dyker Jeppe upp. Vilken skön känsla det var att ha honom där, det känndes tryggt.
En barnmorska kontrollerar att vattnet ser ut som det ska, och ger mig 2 sprutor. En till lillkillen i magen så att hans lungor ska utvecklas snabbare, ifall han tänkte titta ut dom närmsta dagarna. Och den andra sprutan för att stanna av mina värkar. Vi får informationen om att vi måste köra till Kristianstad eftersom det är fullt i Lund och Malmö. Vi kunde inte stanna kvar i Ystad eftersom dom ej har en neonatalavdelning. Jag var ju bara i vecka 34 och då kan det behövas extra hjälp när han var så liten.
Vi sätter oss i bilen och åker till Kristianstad, värkarna har avtagit.
När vi kommit till kristianstad blir jag undersökt igen, och dom kollar lillkillens hjärtljud, allt ser bra ut. Dom säger att vi kommer behöva stanna över natten på observation, för att kolla om mina värkar tilltar och lillemans hjärtljud.
Värkarna kommer tillbaka rätt så snabbt och jag får lite starkare medicin för att stoppa dom. Dom försvinner helt och vi äter middag och kollar på tv. Jag fick ordination om sängliggande så det fanns inte så mycket annat man kunde göra.
Under natten känner jag av molande mensvärk i nedre delen av magen, och dom återkom var 20 min. Jag hann somna om emellan, vilket var skönt.
Måndag:
Under måndagen återkommer mina värkar då medicinen jag fick dagen innan slutat värka. Läkarna ville att max skulle stanna kvar i magen så länge som möjligt och beslöt sig för att ge mig en ny spruta för att stoppa värkarna. Får även en till spruta för att påskynda utveckingen av lillemans lungor. Mina värkar vill inte avta, så jag får den starkare varianten även på måndagen. Den fungerade bättre.
Samtidigt som man vill att barnet ska stanna så länge som möjligt i magen så finns det en risk för infektion eftersom vattnet hade gått. Läkarna hoppades på att värkarna inte skulle återkomma men så var inte fallet. Vår lilla Max ville verkligen ut. På måndakvällen fick vi beskedet att på tisdagmorgon skulle dom inte försöka stoppa det lägre. Ville kan komma så var det okej.
Tisdag:
På tisdagen får jag antibiotika eftersom jag har fått en liten infektion. Värkarna börjar komma tillbaka igen, och nu fattar vi att det nog inte kommer dröja länge innan vi får träffa vår PRINS.
Värkarna kommer tätare och börjar göra lite mer ont. Innan har jag kunnat prata när en värk kom men det började bli jobbigt. Vid vissa tillfällen kom 3 värkar efter varandra och det sökte mig verkligen. Det kommer tårar emallanåt. Jeppe fanns hela tiden vid min sida och stöttade på alla sätt han kunde.
Tror att det var vid 21.30 som jag kände jag inte klarade av smärtan mer och barnmorskan föreslog lustgas. Tacka gud för den uppfinningen, hade aldrig klarat det utan den. Till en början förstod jag inte hur man skulle andas i den men med hjälp av barnmorskan och Jeppe och klarade jag det till slut. Jag blir undrsökt för första gången för att se om jag hade öppnat mig något. Och det hade jag, hela 4 cm. Jag tänkte, vilken tur att det hänt något eftersom jag hade så ont.
Härefter gick allting väldigt snabbt, ca:22.30 är jag öppen 5 cm, ca 22.40 öppen 7cm och precis innan 23.00 öppen 9cm. Man brukar räkna med att man öppnar sig 1 cm i timmen hos förstföderskor. Lite snabbare gick det för mig med andra ord.
Under denna perioden blundar jag nästan hela tiden för att koncentrera mig, samtidigt som jag håller i masken och inväntar besked från Jeppe när det är dags att börja andas i den. Han stöttade mig verkligen hela tiden.
Vid ett tillfälle så plötsligt spyr jag, detta var tydligen för att max huvud låg och tryckte på en nerv som utlöste detta. Så mitt under dom hemska värkarna måste dom byta mina kläder och sängkläder. Det går så smidigt att jag knappt hinner märka det.
Nu börjar jag känna att lustgasen inte ger den önskade effekten. Visst tar den bort lite av topparna på värkarna men det gör så himla ont att jag bara skriker. Jag känner att det börjar närma sig, och jag säger till barnmorskan, "nu vill han ut". Jag kände jag jag ville börja krysta. Blir undersökt och hon säger att det snart är dags men jag måste vänta lite till. Ca Kl:00.00 blir jag undersökt och då är jag öppen 10 och det är dags att börja krysta. Till en början tycker jag att det är svårt att veta var jag ska lägga kraften, men med vägledning av barnmorskan förstår jag. Självklart gjorde det svin ont att krysta ut honom, men på något sätt var det skönt att få ta i när värken kom, istället för att andas igenom den.
Kl: 00.32 får vi äntligen se och höra vårt mirakel för första gången. VILKEN KÄNSLA; HELT MAGISKT. Smärtan var borta och nu var han här med oss. Han lades på min mage direkt och vi grät av lycka när vi fick se honom. Det första jag sa var "han är ju helt perfekt". Och jag var så himla glad över att han mådde bra och att dom inte var tvugna att springa iväg med honom. Han undersöktes direkt när han kom ut och fick 9.10.10 av 10.10.10. Vilket var nästan högsta betyg. Det som han fick avdrag för var färgen, vilket ändrades väldigt snabbt. Dom flesta barn får avdrag på det precis när dom kommit ut så det var inget konstigt.
Efter en liten stund ber barnmorksan mig att krysta igen för att få ut moderkakan, och det var inga problem, gjorde inte alls ont. Jeppe klipper navelsträngen och dom går iväg för att tvätta av och väga och mäta honom. Han vägde 2845g och var 47cm lång och alldeles U.N.D.E.R.B.A.R!!
Att föda barn går verkligen inte att beskriva för någon, det måste upplevas. Jag är jätte stolt över mig själv att jag klarade av att föda helt utan bedövning, med endast användning av lustgas.
Efter ett tag kommer dom in med den berömda förlossningsfrukosten, och den satt fint vill jag lova.
Dom nästkommande 5 dagarna stannade vi på sjukhuset delvis för att min infektion inte ville försvinna och att lille Max hade en lite dos av gulsot och behövde sola. På måndagen fick vi äntligen åka hem, efter en hel vecka på sjukhus.
Nu börjar vårt nya liv=)
Magen vecka 33!
Har nästan bara lagt upp en massa magbilder där jag jämför vecka för vecka, och inga finare bilder. Jag tänkte att det kan va kul att ha en fin bild på magen nu när man är höggravid, snart är han ju är och då är det försent.
Gravidvecka 33
I söndags gick jag in i vecka 33, det känns som veckorna bara susar förbi.
I dag var vi hos barnmorskan, det var dags att lyssna på lilleans hjärta och kolla hans tillväxtkurva. Och han växer på bra, han ligger fortfarande över den översta kurvan. Han följer sin egen vilket är jätte bra. Har har även fixerat sig, så nu ligger han med huvudet neråt precis som han ska. Alla andra värden såg bra ut och barnmorskan var nöjd.
Jag berättade att jag har lite ont i mina händer, speciellt på morgonen och detta visade sig ha ett namn, Karpaltunnelsyndrom. Nerverna i handen kommer i kläm pga svullnaden vilket ger domningar och smärta i handen. Jag ska börja använda stödhandskar vilket gör att smärtan minskas, men jag ska först få tid hos en läkare under nästa vecka. Annars flyter allt på och jag tar mig igenom dag för dag. Det börjar kännas att man är höggravid.
Ultraljud i vecka 32!
I dag har vi varit på vårt andra ultraljud och det var lika häftigt även denna gången. Gud va stor och fin vår kille blivit<3. Allting såg jätte bra ut, och barnmorskan var nöjd med hur vår kille hade växt. Nu fick vi även bekräftat att det är en lite större bebis, hela 15% större än genomsnittet. I dag väger han ca 2,3kg och fortsätter han i samma takt kommer han väga ca 4,2kg vid födseln. Han var både lång och lite rund om magen, vår stora kille=)
Han låg med huvudet neråt och ryggen mot min högra sida, på hans favoritställe. Ena benet låg vikt som ett grodben och den andra foten hade han i huvudet. Det såg ut som han hade det mysigt där inne. Man kunde även se att han har hår på huvudet, vår söta lilla(stora) prins=)
Vi fick även redan på att moderkakan hade flyttat på sig och ligger inte längre ivägen. Vi är jätte glada för detta besked, så skönt att slippa ett planerat kejsarsnitt.
Nu är det snart bara 7 veckor kvar tills vi får träffa detta lilla underverk<3
1. Dagens vikt; ca 2,3kg
2. Beräknad födelsevikt; ca 4,2kg
Magbilder från v 12, 22 och 32.
Tittade igenom alla bilderna som vi har tagit på magen och då ser man lättare skillnaden jämfört med vecka för vecka. Här kan man se hur magen har växt med 10 veckors mellanrum.
Gravidvecka 32
Nu är det endast 8 veckor kvar, går in i gravidvecka 32 i dag. Vi har äntligen fått en kallelse till ultraljudet och det kommer ske på torsdag nästa vecka. Ska bli jätte kul att få se lilleman igen=)
Var hos barnmorskan i torsdags och fick reda på att han vuxit jätte mycket, nu ligger han nämligen över den översta kurvar. Vilket betyder att det är verkligen en stor kille som växer i min mage. Undra var detta ska sluta, ha ha=)
Film på magen från vecka 23.
Här kan ni se hur det ser ut när lilleman busar rundor i magen. Denna är filmad från vecka 23.
Gravidvecka 31
I dag har jag gått in i vecka 31, alltså återstår det bara 9 veckor. Snart är det dags för ultraljud nummer 2 vilket brukar ske i vecka 32. Vi hoppas på att få en kallelse under nästa vecka. Barnmorskan berättade att dom har jätte mycket att göra så att vi får vänta oss ett ultraljud någon gång mellan vecka 32-35. Hoppas på så snart som möjligt!!!
Annars mår jag fortfarande bra, men jag känner mig mer och mer otymplig. Jag vaknar flera gånger per natt, nästan exakt var 3:e timme för att gå upp och kissa. Antar att kroppen ställer in sig på att vakna ofta. Som tur är så somnar jag om direkt så änsålänge påverkar det inte min vakna tid.
Gravidvecka 30
Tänk, jag är redan i vecka 30, och det återstår endast 77 dagar till BF. Helt otroligt hur snabbt tiden har gått. Visst känner jag mig större och mer otymplig men inte så pass att jag tycker att det är för jobbigt. Allt flyter på bra och jag anpassar mig genom att lyssna på min kropp.
LITE FAKTA OM GRAVIDVECKA 30
Bebisen
Nu kanske det börjar kännas som att du varit gravid i en evighet och det kan vara svårt att tänka sig att du ska vara gravid i ytterligare 10 veckor. Men din bebis måste fortfarande växa till sig en hel del innan han eller hon är redo att komma till världen. Bebisen är nu 41 cm från topp till tå och väger omkring 1,4 kg.
Även om din bebis ligger skyddad av fostervattnet och livmodern kan den känna och reagera på smärta. Man kan se med ultraljud hur bebisen övar på att andas för att göra sig redo för världen utanför. Om den sväljer fostervatten i fel struprör kan du känna hur den får hicka
Om din bebis föddes nu skulle den kunna hålla sig varm utan kuvös. Huden börjar bli mjuk och len allteftersom underhudsfettet utvecklas. Fettet isolerar mot kyla och fungerar som en energireserv.
Du
Din livmoders översta del kan du nu känna c:a 10 cm ovanför navlen. Livmodern, moderkakan och vätskemängden kommer att öka stadigt under de kommande 10 veckorna och du kommer förmodligen att gå upp ungefär ett halv kilo per vecka.
Eftersom du blir större blir det allt svårare att röra sig snabbt. Du är inte längre så smidig och du bör vara försiktig för att undvika att trilla och skada dig eller bebisen. Tänk på att bibehålla en god hållning när du sitter och står; det kommer att underlätta för dig och minska risken för smärtor i ryggen. Du bör rulla över på sidan innan du stiger upp efter liggande position för att undvika att belasta magmusklerna som är uttänjda och svagare än normalt.
Gravidvecka 29
Under förra veckan så var jag hos barnmorskan för att göra glukosbelastningen som sker i vecka 28. Man ska dricka en sockerlösning på fastande magen och efter 2 timmar tar man ett blodprov. Resultatet var jätte bra, skönt att veta att man inte fått graviditetsdiabetes.
Kollade även blodtrycket, järvärdet, mätte magen och lyssnade på lillemans hjärta. Allt såg jätte bra ut, min barnmorska var nöjd med mina värden. Hon berättade även att vår bebis är en stor bebis. Utifrån magmåtten så kunde hon konstatera att han ligger en bit över normal i storlek. Detta säger ingen om vikten, bara att han är lite större. Vikten kommer vi få reda på under nästa ultraljud v. 32, och säkerligen även en uppskattad förlossningsvikt.
Gravidvecka 28
I går gick jag in i vecka 28, gud va tiden går fort. Tänk, det är bara 12 veckor kvar tills vi vår träffa vår prins. Kanske mer, eller mindre om han får för sig att han har bråttom. Oj, vad vi är sugna på att se hur han ser ut, och därmed kunna se vilket namn som passar.
Spännande år detta kommer bli=)
Magen har en liten annan form denna veckan jämfört med förra.
Gravidvecka 27
Så här ser min kanonkula ut vecka 27. Inte mycket skilland från förra veckan tycker jag.
På sista bilden ser man hur härligt rund den är framifrån=)
Vecka 27
Nu liknar barnet en tunnare, mindre och rödare variant av hur det kommer att se ut vid födseln. Även om systemen inte är helt färdigutvecklade ännu har barnet vad som krävs för att överleva utanför magen.
Nu öppnar barnet sina ögon. Ögonen kan skilja på ljus och mörker och de öppnas och stängs och tittar åt båda hållen- barnet tränar sina ögonmuskler.
Nu är din bebis 34cm från häl till huvud och väger omkring 1kg. Foten är nu 4 cm, låret är 5cm och huvudets diameter är 7cm.
Magbilder från vecka 12 till 26
Det är verkligen stor skillnad på magen, "puffis" har vuxit och blivit jätte stor nu. Här är bilder från vecka 12 till vecka 26.
Gravidvecka 26
I dag har jag gått in i gravidvecka 26 och det känns som tiden går jätte snabbt. När jag kollar på bilder från vecka 12 kan jag knappt fatta att jag varit så "smal"=). Känns som jag alltid haft denna härliga magen, he he=) Lilleman busar på som vanligt, det är lika mysigt varje gång.
Jag har försökt hålla igång med träningen även nu när jag är gravid, känns konstigt att sluta helt. Har tränat 1 gång i veckan, bättre än inget. Men nu efter det senaste tillfället i torsdags kände jag att det var nog sista gången på länge. Kände av foglossning på kvällen, och när jag vaknade på natten gjorde det jätte ont när jag reste mig. Så ingen mer gympa för mig och lilleman. Kanske promenader eller vattengympa istället.
Gravidvecka 25
I dag har jag gått in i gravidvecka 25, och så här ser magen ut i dag!
Babyvideo!
Vår lilla kille börjar bli stor=)
Barnvagn m.m.
I lördags åkte vi till Babyproffsen och hämtade det som vi hade beställt för några veckor sedan. Nu har vi en komplett vagn med ligg-och sittdel. Vindskydd till sittdelen, skötväska och en bilbarnstol. Vi är jätte nöjda med alla fina saker vi köpt till lilleman=) Snacka om att man längtar mer om mer tills den dagen han tittar ut.<3
Gravidvecka 24
I dag är det söndag och det innebär ny gravidvecka, vecka 24 för att vara exakt. Förra söndagen var ju jag i Ullared med girlsen så då blev det ingen bild på magen och sen har vi glömt bort att göra det under veckan. Så dagens bild får jämföras med vecka 22.
Visst har den växt en hel del nu?
Magbilder vecka 22
Då var det söndag och ännu en gravidvecka har gått, är nu i vecka 22. Jag mår jätte bra, är pigg, glad, lycklig och jag bara njuter av att vara gravid. Det är helt underbart att vara gravid, och jag älskar att känna lilleman som busar rundor varje dag<3
Jag tycker inte att det är speciellt stor skillnad från förra veckan, här kan ni själv se och jämföra.
Magbilder vecka 21
Under den gångna veckan har magen växt mycket tycker jag. Jag känner lilleman mer och med i magen och det är sååååå mysigt. Jag känner något varje dag, inte riktiga sparkar men att han rör sig känner jag<3
