Jeppe ringde mig på jobbet och sa att jag "måste komma hem" eftersom där var en fågel i vår fläkt. Han behövde hjälp med att få ut den sa han. Det var dags för mig att sluta så jag åkte hem direkt för att hjälpa den stackars fåglen.
Jeppe hade tejpat för ett rör och en plastpåse så att den inte kunde flyga ut i huset. Vi tänkte att det nog bara var en liten fågel eftersom hålet den har kommit in genom inte är så stort. Jag tar på mig handskarna och sticker upp armen. Känner inget, men hör att den hoppar runt i röret. Jag tar ut handen och tittar sedan upp, hör att den hoppar mot kanten, och då ser jag den, den är ju skitstor, tror att det är en duva. Jag hoppar ner från diskbänken och tar fram ficklampan och lyser upp i röret. Och då tittar den fram igen, och det var inte en duva, den var helt svart, en kråka/skata/kaja måste det ha varit. Nu börjar det bli lite läskigt, dom är varken små eller söta. Jeppe står hela tiden en bit ifrån, han är tydligen livrädd för fåglar, det visste jag inte. När fåglen tillslut bestämmer sig för att hoppa ner får vi lite panik, framförallt lilla Jeppe, han tar tag i vårt överkast(som han plockat fram tidigare) och håller upp det så att den inte kan flyga runt i hela huset. Han skriker, "TA DEN; TA DEN MALIN", bakom överkastet, ha ha ha. Den flyger mot fönstret och försöker ta sig ut där, men det är ju stängt. Jag går fram mot den, den lugnar sig lite och jag lyckas fånga den stackaren. Går till dörren och släpper den fri.
Jeppes härliga skrik "TA DEN, TA DEN MALIN" gjorde verkligen min kväll!!
HA HA HA