I går upplevde jag den värsta dagen i mitt liv, när jag vaknade vid 7-tiden på morgonen upptäckte jag att vår katt Måns var skadad. Jeppe hade släppt in honom vid kvart över 6 på morgonen och inte märkt något speciellt, bara att han var lite skitig på nosen. Han hade bråttom så han tänkte inte mer på det och åkte till jobbet. Jag vaknade som sagt vid 7-tiden jag trode att jag hörde Måns krafsa på dörren, jag visste inte att han var inne. Så jag klev upp ur sängen och såg att Måns faktiskt var inne, han låg på en av hans favoritplatser i huset, i fåtöljen i vardagsrummet. Jag var jätte kissig så jag gick på toa först och sen tänkte jag att jag skulle ta med mig Måns in i sovrummet igen och sova en lite stund till, men ju mer jag närmade mig honom så jag att allt inte stod rätt till. Han låg helt still med munnen öppen och tungan ute, han var blodig runt munnen och den rann blod ur näsan, pälsen var skitig och han bara låg där. Jag fick självklart panikt direkt, tårarna började rinna ner för mina kinder samtidigt som jag skrek Måns och försökte få kontakt med honom.
Han bara låg där och kollade rakt fram, men det gick inte att få någon kontakt med honom.
Det första som slog mig var att han förmodligen har varit i ett ordentligt slagsmål med en annan katt, men efter att ha undersökt honom lite upptäckte jag att ena hörntanden var avbruten, och då tänkte jag direkt att han hade blivit misshandlad, påkörd av en bil tänkte jag aldrig. Panikslagen och storgråtande försökte jag samla mig, ringde först Jeppe och berättade vad somn hade hänt sen till mina föräldrar, mamma satte sig i bilen och körde hem till oss direkt. Undertiden försökte jag få tag på djursjukhuset i Lund men dom öppnade inte sin akutavdelning förrän 8 (och klockan var lite över 7) så dom hänvisade mig till djursjukhuset i Malmö. Fick tag på dom direkt och dom sa att jag skulle åka in med honom genast. Ringde till Jeppe och berättade att jag skulle åka in med honom till djursukhuset och då undrade han om det inte kunde va så att han hade blivit påkörd av en bil. Och plötsligt kändes det som en logisk förkaring till den avbrutna tanden. 
Tillsammans med en mjauande Måns i bilen körde jag till djursjukhuset i Malmö, väl där sprang jag fram till recepionen och sa att jag hade ringt tidigare och jag hade med mig en katt som förmodligen hade blivit påkörd. Hon sprang genast iväg och kollade vilket rum vi skulle va i, sen kallade hon in oss, det gick på några sekunder. Undertiden vi väntade på att veterinären skulle komma, klappade och pratade jag med Måns hela tiden. Han verkade lite piggare än han var där hemma. Veterinären undersökte honom och även hon trode att det förmodligen handlade om att han hade blivit påkörd av en bil. Hon tyckte att det viktigaste var att röntga hans kropp för att kolla så att det inte hade hänt något invändigt på honom. Jag frågade ifall jag fick följa med när han skulle röntgas och det var inga problem, jag fick vara med och hålla honom. Mellan varje röntgenbild gick veterinären ut och kollade på bilden och då kröp Måns ihopa som en boll så nära intill min han kunde komma, han var jätte rädd.
Rötgenbilderna visade att han hade en fraktur i ena bakbenet, men det kunde vara gamalt, och allt annat såg normalt ut. Det var en otrolig lättnad. Veterinären ville även röntga huvudet, ge honom dropp och observera honom över natten, så hon bad mig att åka hem.
Det var otroligt jobbigt att lämna honom där, tanken att det kanske var sista gången jag kan skulle få se honom infann sig ganska snabbt. På vägen hem gråt jag så att jag skrek, hade aldrig mått värre. Jeppe kunde inte vara kvar på jobbet så han var hemma när jag kom hem. På vägen hem hittade han Måns halsband på vägen, detta bekräftade att han hade blivit påkörd, vår lilla oskyldiga Måns. Gårdagen var en dag av tårar och en olidlig väntan, men på kvällen fick vi reda på att röntgen av hans huvud inte visade något konstigt och att han verkade må bättre, han hade ätit och vatt på lådan.
Klockan 14.00 i dag var han redo att åka hem, vi skulle äntligen få hämta hem vår lilla Måns. Han var mycket piggare än dagen innan och mycket piggare än vi hade trott. Han är gamla måns igen bara det att han har en halv tand, är lite svullen och blodig. Han äter och kelar som han alltid har gjort. Vi är så otroligt glada att vår lilla pojke är hemma igen, vi har saknat honom så.
Vi älskar dig Måns!!



Världens finaste Måns!!



Så här ser Måns ut i dag, lite blodig med en halv tand.